Idag vaknade jag och kände med ens, HA, något är fel. Dotter till en hypokondriker jag är, och kan lukta mig till en annalkande förkylning. Was I wrong? NO. Nåja, jag tog en macka (ja, macka) min första sedan nyår. Lovade ju mig själv inget bröd. Men hallå, det är väl vedertaget att kolhydratsladdning är den bästa medicinen? 

 

Pallade fyra timmar på jobbet. Ni har säert också befunnit er i den situationen då ni verkligen känner att ni måste gå hem, men att ert yttre kanske inte på pricken speglar ert inre state of mind? Jag försökte se så jäkla sjukt ut jag kunde, gick fram till chefen (låtsashostade) och fick vit flagg. Gött. Hem!

 

Jag saknar min Fredrik när han är borta. vi har bott ihop ett halvår nu, och jag älskar det. Han gör mig lugn och han ger mig ro. Det är så tyst här utan honom. Tomheten och lätta febersvättningar gör mig helt stissig, och trots att jag skulle kurerat mig har jag:

 

- Städat

-Tvättat

- Bakat LCHF muffins

- letat paleorecept som jag ska baka

- kollat på en halv säsong family guy

- kollat på resor. Hade velat dra med mig fredrik någonstans...

 

2 veckor kvar på roaccutan-kuren nu förresten. CAN'T WAIT

 

Allt gott,

Linnea